Färglära – en mer heltäckande guide

Uppdaterades senast 240904

Jörgen Westin genom PocketExhibition (redigerad)

Färger är en dominerande komponent i allt vi upplever och kärnan i visuell estetik. Även former, strukturer och djupeffekter som vi uppfattar genom synen hör ihop med vår förmåga att uppfatta och tolka färg. Färglära, eller färgteori om man så vill, är ett tvärvetenskapligt fält om hur färger skapas och påverkar oss. Kunskapsfältet innefattar discipliner som fysik, psykologi, konst och design och kan tillämpas på alltifrån marknadsföring till hur vi kan utforma miljöer att trivas i. Ämnet har betydande subjektiva inslag och ska inte betraktas som någon exakt vetenskap. För tycke och smak finns inga förbud eller måsten. Samtidigt finns det gott om värdefulla erfarenenheter som vi kan lära oss av. Vad människor vanligtvis uppfattar som tilltalande följer nämligen vissa mönster.

Vår ambition med den här guiden är att på ett lättbegripligt och intressant sätt förmedla en mer fullständig bild av färgernas värld och begreppen som hör dit.

(Klicka på bilderna för att se mer.)

Innehåll

Vad är färg?

Ljusets natur

Ögats roll

Hjärnan och medvetandet

Färgåtergivning

Ljusemitterande ytor och RGB-modellen

Ytor som reflekterar/absorberar ljus

HSL och HSV - färgmodeller för digital färgjustering

NCS - färgmodell för perception

Färgrymder

Färgcirkeln

Primärfärger, sekundärfärger, tertiärfärger

Historik

Färgernas egenskaper

Kulör / färgton

Svart & vitt

Spegling, textur, transparens och flourscens

Begreppen som definierar färg - sammanfattning

Färger i samverkan

Komplementfärger

Triadiska och tetradiska färgscheman

Analoga färgserier

Monokroma färgserier

Kulörkontext

Accentfärg

Psykologisk betydelse av färger

Marknadsföring och varumärkesbyggande

Inspiration och trendspaning

Begrepp och förkortningar

Andra resurser

Upplevelsen av färg är resultatet av kroppens interaktion med elektromagnetisk strålning från omgivningen. Tillsammans med våra andra sinnen ger synsinnet nödvändig information för att vi ska kunna interagera med vår livsmiljö. Visst är det fascinerande hur våra överlevnadsfunktioner ger oss så rika möjligheter att uppleva och associera?

Uppkomsten av vår färgupplevelse sker i tre steg:

1. Elektromagnetisk strålning från omgivningen i våglängder som vi kan uppfatta.
2. Synsinnets omvandling av ljus i dessa våglängder till elektriska nervimpulser.
3. Hjärnans bearbetning av de elektriska signalerna.
   

Ljus brukar definieras som elektromagnetisk strålning i våglängder som uppfattas av det mänskliga synsinnet. Detta område sträcker sig från ungefär 380 till 740 nanometer i våglängd. Det är alltså en väldigt liten del av det elektromagnetiska spektrumet som vi kan uppfatta genom synsinnet. Däremot är dessa våglängder särskilt vanliga i den livsmiljö vi är anpassade för. Att det förhåller sig så hänger ihop med fusionsprocesserna i solens inre, liksom vilka våglängder jordens atmosfär släpper igenom.

By Original: Penubag Vector: Victor Blacus - Own work based on: Electromagnetic-Spectrum.png, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22428451

De elektromagnetiska vågorna utanför det synliga spektrumet inkluderar bland annat ultraviolett strålning (UV-ljus) på den kortare våglängdssidan, som ozonskiktet i atmosfären fångar upp en stor del av, liksom infraröd strålning (IR) och radiovågor på den längre våglängdssidan.

Ögat är det organ som gör det möjligt för oss att uppleva synintryck, vilket är en grundläggande del av hur människor och många djur uppfattar sin omvärld. Här är en översiktlig beskrivning av ögats funktion i den visuella upplevelsen:

1. Ljusintag: Ögat börjar sin funktion genom att ta emot ljus. Ljuset kommer in i ögat genom hornhinnan, som är den genomskinliga främre delen av ögat.
2. Fokusering: Ljuset passerar sedan genom pupillen, som är en öppning vars storlek regleras av iris (den färgade delen av ögat). Iris justerar pupillens storlek beroende på ljusintensiteten. Ljuset fokuseras därefter genom linsen, som kan ändra form för att finjustera bildens fokus beroende på avståndet till det betraktade objektet.
3. Bildprojektion: Den fokuserade bilden projiceras på näthinnan, en ljuskänslig yta längst bak i ögat som fungerar som en skärm. Näthinnan innehåller miljontals ljuskänsliga celler, kända som stavar och tappar. Stavar är mer ljuskänsliga och används främst under dåliga ljusförhållanden, medan tappar uppfattar färg och används under ljusare förhållanden.
4. Bildomvandling till nervsignaler: När ljuset når näthinnan omvandlas det till elektriska signaler av stavarna och tapparna. Dessa signaler skickas via synnerven till hjärnan.

Trikomati - grunden för vårt färgseende

Tappar, även kända som käglor (eng: cones), är ljuskänsliga celler i ögats näthinna som är avgörande för färgseendet. Dessa celler är indelade i tre typer baserade på de våglängder av ljus de är mest känsliga för:

• S-käglor, där "S" står för "short-wave", är känsliga för kortvågigt ljus, vanligtvis uppfattat som blått eller violett.
• M-käglor, där "M" står för "medium-wave", är känsliga för medelvågigt ljus, främst det gröna spektret.
• L-käglor, där "L" står för "long-wave", är känsliga för långvågigt ljus, som vi upplever som rött.

Vår förmåga att uppfatta färger är resultatet av ett lagarbete mellan dessa tre typer av synceller, kallat trikromati. Känsligheten hos de tre typerna av käglor överlappar varandra i viss utsträckning. Varje typ reagerar på ett brett spektrum av våglängder, med en toppkänslighet för dess specifika våglängdsområde. Inkommande ljus med en viss våglängd aktiverar därför en unik kombination av svar från de tre typerna av tappar. Det här förklarar varför vi kan uppfatta så otroligt många färger inklusive vitt, som skapas när alla typer av käglor stimuleras jämnt, och svart, som vi upplever när ingen ljusstimulering sker. Vi ska i den här avdelningen visa hur vårt trikromatiska färgseende har betydelse för alltifrån blandning av färgpigment till hur bildskärmar är konstruerade.

Biologiska organismer med tre typer av tappar klassas som trikromater, men naturen kan också arrangera synsinnet på andra sätt. Som exempel är hästar bikromater, med bara två typer av tappar och en betydligt mer begränsad upplevelse av färger. Åt andra hållet hittar vi tetrakromater, dit många fåglar hör. Det finns också teorier om att vissa kvinnor kan vara tetrakromater. Åt det extrema hållet hittar vi mantisräkan, som påstås ha hela tolv kanaler för färgperception.

När de olika typerna av tappar stimuleras vidarebefordrar de information till hjärnan genom elektriska nervimpulser. Hjärnan bearbetar sedan impulserna tillsammans med andra sinnesintryck och processer i hjärnan till den sammansatta simulering som vi kallar för medvetande. Det här är en process som innefattar många lager, där tolkningen av visuell information påverkas av sammanhanget. Som exempel innebär färgkonstans att vi tar hänsyn till de aktuella ljusförhållandena när vi tolkar färgen hos ett objekt.

Upplevelsen av färg är en integrerad del av medvetandet. Vetenskapen saknar viktiga svar på hur medvetandet fungerar och därför kan vi idag inte förklara hur färgförnimmelse uppkommer i hjärnan. När vi försöker dela vår upplevelse av en specifik färg som grön, står vi inför en relaterandets återvändsgränd. Vi kan som exempel beskriva grönt genom att hänvisa till fysiska föremål, emotionella associationer eller kulturella betydelser, men dessa referenser förutsätter en gemensam grund av erfarenhet och perception som kanske inte existerar. Det finns ingen allmänt accepterad metod för att definitivt avgöra om två personer upplever en färg på samma sätt. Däremot finns det forskningsmetoder och experimentella tillvägagångssätt som kan ge insikter i hur människor uppfattar färger och hur dessa uppfattningar kan variera.

Mer om metoder för att förstå människors färguppfattning >

Djupseende

Djupseende uppkommer när hjärnan bearbetar de något olika bilder som varje öga ser, beroende på deras avstånd från varandra. Denna variation i vinkel gör att vi kan uppleva djup och effektivare bedöma avstånd, särskilt för objekt som är nära oss. Eftersom vinkelvariationen är större för närliggande objekt, är vår djupuppfattning som skarpast just där.

Optiska illusioner

Eftersom hjärnans processer för tolkning av visuell information är beroende av sammanhang uppstår ibland situationer där vi blir lurade av vår upplevelse. Optiska illusioner, eller synvillor, är ett fascinerande fenomen där vår perception av verkligheten vilseleds av visuella stimuli, vilket leder till felaktiga tolkningar av vad vi ser. De här illusionerna har gett oss viktiga kunskaper om hur upplevelsen av färger påverkas av sammanhanget, inklusive omgivande färger och ljusförhållanden. Här kan exempelvis den tidigare nämnda mekanismen för färgkonstans spela hjärnan ett spratt. Optiska illusioner kan utmanar vår förmåga att se färger konsekvent, vilket visar att vår perception är relativ och inte alltid en exakt återspegling av verkligheten.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

De båda färgfälten har samma grå nyans på skärmen, men visst vill vi få det till att det nedre fältet är ljusare? Det beror på att hjärnan försöker kompensera för vad den uppfattar som skugga. Om vi hade sett något motsvarande framför oss i en verklig miljö skulle fälten förmodligen ha haft helt olika nyanser. Då skulle också vår spontana upplevelse hjälpt oss att förstå det.

Mer om optiska illusioner >

Individuella variationer i färgseende

Upplevelsen av färg varierar mellan individer. Dessa variationer kan bero på genetiska skillnader i ögats tappceller, som är avgörande för färgseendet, och leder till ett brett spektrum av färgperception bland människor. Ett tydligt exempel på denna variation är färgblindhet, en tillstånd där individens förmåga att skilja mellan specifika färger är nedsatt, vilket ofta beror på en bristande funktion hos vissa tappceller. Individens färguppfattning varierar också i någon grad, beroende på faktorer som hälsotillstånd och ålder. Som vi var inne på tidigare kan vissa individer också ha särskilt rika upplevelser av färg och förmågan att urskilja fler nyanser än andra.

Till toppen >

Det finns olika sätt att styra vilka färger som ska visas. Medan samtliga metoder fungerar genom att samverka med vårt trikomatiska system, skiljer man mellan metoder för emission av ljus och metoder som bygger på att befintligt ljus reflekteras eller absorberas.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Bildskärmen du har framför dig fungerar enligt RGB-systemet och är ett teknologiskt underverk genom sin förmåga att blixtsnabbt växla mellan ett mycket stort antal möjliga ljusblandningar från varje enskild pixel. Varje pixel består av tre subpixlar för rött, grönt respektive blått ljus. När vi har möjlighet att styra mängden ljus är det önskvärt att utgångläget är så nära svart som möjligt, d.v.s. frånvaro av ljus. Vi modellerar sedan färgåtergivningen genom att addera önskad mängd ljus av de olika våglängderna. Därför kallas det här för additiv färgblandning. RGB-systemet fungerar genom optisk färgblandning, vilket betyder att ljus med de olika våglängderna inte blandas fysiskt, utan istället uppfattas som att blandas när de betraktas från ett avstånd. Detta fenomen sker på grund av hur våra ögon och hjärnor tolkar ljus och färg. Prova att betrakta bilderna nedan på avstånd:

Illustration: Tom Lönnevik

Subtraktiv färgblandning styr färgåtergivningen genom att utesluta våglängder från det omgivande ljuset. Denna teknik använder material som målarfärg, bläck och naturliga färgämnen. Ett vitt papper, som reflekterar hela spektrumet av inkommande ljus, är ett idealiskt utgångsläge för att skapa och kontrollera färger enligt den här metoden.

Människor experimenterade naturligtvis med olika ämnen för att uppnå önskade färgresultat långt innan modern färgteori utvecklades. Metoderna för subtraktiv färgblandning har förfinats över tid och nått sin högsta precision med dagens digitala tryckpressar och rent vita papper. Samtidigt lever traditionella metoder vidare, då många ser ett stort värde i det hantverksmässiga och mer jordnära skapandet.

CMY(K)-modellen

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Det subtraktiva färgsystemet CMY(K) med sina fyra komponenter kombinerar moderna kunskaper om färgåtergivning med enkelhet och ekonomi. Faktum är att även det här systemet bygger på manipulation av färgerna rött, grönt och blått, eftersine ingående substanserna är valda utifrån vilka våglängder de blockerar.

1. En substans som absorberar rött ljus reflekterar grönt och blått ljus, d.v.s. cyan
2. En substans som absorberar grönt ljus reflekterar blått och rött ljus, d.v.s. magenta
3. En substans som absorberar blått ljus reflekterar rött och grönt ljus, d.v.s. gult
4. En substans som absorberar allt ljus reflekterar inget ljus, d.v.s. svart

Genom att blanda dessa komponenter i olika proportioner kan vi med ganska hög precision styra vilka våglängder som ska absorberas och därmed indirekt vilka våglängder som ska reflekteras. Metoden fungerar väl för de flesta ändamål men ger inte hundraprocentig precision. En utmaning med kemiska lösningar som blandas fysiskt är nämligen att deras egenskaper alltid förändras i någon mån med blandningsförhållandet. Säg att vi vill finjustera den kemiska sammansättningen av substanserna 2 och 3 för att de tillsammans i lika mängd ska resultera i en så rent röd ton som möjligt. Vi kommer då samtidigt påverka hur 1 och 2 respektive 1 och 3 uppträder tillsammans, vare sig vi vill eller inte. Mest sannolikt kommer förändringen ske åt det oönskade hållet, d.v.s. möjligheterna att få fram en rent blå eller en rent grön ton försämras om vi försöker förbättra den röda. Varje system för färgblandning bygger på kompromisser i någon utsträckning.

Tillskottet av svart till CMY kan sägas vara en sådan kompromiss. Den tillsätts för att uppnå djupare svärta och minska mängden färg som förbrukas jämfört med om cyan, magenta och gul blandas. Anledningen till att man valde K istället för B som i 'Black' är att man ville undvika förväxling med blå. K står för 'Key' och kommer av benämningen på plåten i tryckprocessen. Trots kompromisserna anses CMY(K)-systemet svara väl mot behovet av precision och reproducerbarhet inom grafisk industri och tryckeriverksamhet. Systemet är också väletablerat inom skrivarteknik.

En fördjupning av CMY(K)-systemet hos Inkbot Design >
Läs om olika trycktekniker >

RYB-modellen

Parallellt med det förhållandevis precisa CMY(K)-systemet lever det traditionella systemet för subtraktiv färgblandning vidare. Det benämns RYB och består av de primära färgerna röd, gul och blå. RYB-systemet är en hörnsten inom traditionell konst och färgblandningsteori. Detta system spelar en central roll i undervisningen om färglära, där det används för att förklara hur sekundära och tertiära färger skapas genom fysisk blandning av färger. RYB-systemet är särskilt värdefullt för konstnärer som arbetar med medier som olja, akvarell och akryl, där en djup förståelse för hur färger interagerar är avgörande för att skapa visuell harmoni och dynamik i verken.

RYB-systemets intuitiva natur gör det till ett effektivt pedagogiskt verktyg inom konstnärlig utbildning och hjälper elever att utforska grundläggande färgrelationer och kontraster. I den här guiden kommer vi fortsättningsvis att hålla oss till RYB-modellen där vi inte anger något annat.

Genomgång av Snezana Lindskog om blandning av färg enligt RYB-modellen.

HSL (Hue, Saturation, Lightness) och HSV (Hue, Saturation, Value) är två färgmodeller du ofta stöter på i bildredigeringsprogram som Adobe Photoshop, mobilfotoappar och andra digitala verktyg för bildbearbetning. Systemen används för att justera färger i bilder på ett intuitivt sätt.

• HSL är praktiskt när du vill justera ljushet utan att påverka färgens renhet. Det är perfekt för att finjustera bilder där du behöver ljusa upp eller mörka ner specifika delar utan att ändra på hur färgrika de är. Använd HSL för att få din bild att kännas mer balanserad i ljus och skugga.
• HSV är användbart när du vill bibehålla eller öka färgintensiteten även när du justerar hur ljus bilden är. Detta är idealiskt för att göra färger i bilden mer levande och uttrycksfulla, särskilt när du arbetar med bilder som ska ha starka, iögonfallande färger.

Sammanfattningsvis hjälper HSL dig att styra ljusheten i dina bilder medan HSV låter dig hantera färgintensiteten. Beroende på ditt mål med bildredigeringen kan du välja mellan dessa system för att enkelt förbättra dina bilder. I många applikationer används systemen parallellt.

NCS (Natural Color System), är ett svenskutvecklat färgsystem utformat utifrån hur vi uppfattar färger, till skillnad från teknikbaserade system som RGB, CMY(K) och HSL/HSV.

Systemet baseras på sex grundläggande färger: röd, gul, grön, blå, svart och vitt, vilka kombineras för att representera alla andra färger. NCS används inom design och arkitektur för att säkerställa korrekt och enhetlig färgåtergivning, vilket är viktigt inom många områden som målarfärg och materialval i produktutveckling. En fördel med NCS är att systemet är universellt och enkelt kan kommuniceras över olika industrier och discipliner, jämfört med mer teknikbaserade system som kräver specifik utrustning för exakt reproduktion.

NCS Colour >

Vi har gått igenom olika färgsystem och kommer nu till det närbesläktade begreppet färgrymd. En färgrymd är en matematisk representation av alla färger som kan visas eller uppfattas av ett system (t.ex. ett tekniskt system som en datorskärm eller skrivare) eller en enhet. Varje färgrymd specificerar det exakta utbudet av färger som kan representeras, vilket ger en detaljerad och exakt definition av färgåtergivning.

Exempel:

• sRGB är en av de mest använda färgrymderna inom digitala medier och webbdesign. Det specificerar färger som kombinationer av rött, grönt och blått ljus, och representerar dessa i en tydligt definierad palett. RGB-representationer med tre numeriska värden, till exempel i program som Paint, och hexadecimala koder som används på webben, refererar normalt till sRGB-färgrymden.
• Adobe RGB är en annan färgrymd, som används inom fotografi och grafisk design. Den innehåller ett bredare färgspektrum än sRGB, vilket gör den bättre lämpad för yrkesområden där färgprecision är viktig.

Konverteringar mellan färgrymder kan utföras med hjälp av matematiska modeller eller programvara för färghantering, s.k. Color Management Systems, förkortat CMS. Dessa verktyg tar hänsyn till varje färgrymds unika egenskaper, för att säkerställa korrekt färgåtergivning när flera system involveras.

Fördjupning om färgrymder hos Moderskeppet >

Till toppen >

Färgcirkeln är ett pedagogiskt instrument med lång historia. Den används för att visualisera hur färger förhåller sig till varandra upplevelsemässigt och hur ett fåtal grundfärger kan blandas för att skapa nya färger. Färgcirkeln ska inte betraktas som någon exakt representation av färgspektrumet i vetenskaplig bemärkelse, men bygger på beprövad erfarenhet och fungerar väl för många pedagogiska och praktiska ändamål. Den kommer i många varianter för att spegla olika färgsystem och pedagogiska ambitioner.

Varför fånga ett kontinuerligt spektrum i en cirkel? >

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Primärfärger (grundfärger) i ett visst färgsystem är färger som inte kan skapas genom att blanda andra färger. Inom RYB-systemet är det röd, gul och blå som är primärfärger. Genom att blanda två primärfärger i lika stor mängd får vi fram sekundärfärger. Som exempel får vi fram sekundärfärgen grön genom att blanda primärfärgerna gul och blå. När vi i nästa steg blandar en sekundärfärg med en närliggande primärfärg får vi en tertiärfärg. Så här kan vi fortsätta utan begränsningar. I det här sammanhanget förenklar vi verklighetsbeskrivningen av pedagogiska skäl.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Till toppen >

Redan under antiken utforskade filosofer som Aristoteles färgers natur och deras relation till ljus och mörker. Under renässansen blev färgteori ett ännu mer utforskat område, med konstnärer som Leonardo da Vinci som bidrog till förståelsen av färgers påverkan i konst.

Under 1600-talet gjorde Isaac Newton banbrytande upptäckter genom att visa att vitt ljus innehåller alla färgspektrumets färger, vilket ledde till utvecklingen av den första färgcirkeln. Denna cirkel lade grunden för modern färgteori, som vidareutvecklades under 1800-talet och 1900-talet genom arbete av konstnärer och teoretiker som Johann Wolfgang von Goethe och Michel Eugène Chevreul.

Five pairs of Complementary Colours forming a Chromatic Circle. Each Colour has its Complementary directly opposite (1912). James Ward (Irish, 1851–1924)

Till toppen >

Vi har hittills berört den vetenskapliga grunden för färgperception och metoder för att få fram önskade färger på ljusemitterande ytor och på ytor som passivt absorberar eller reflekterar ljus. Det här avsnittet handlar om egenskaper hos olika färger och vad som ligger bakom dessa egenskaper. Här ska vi också reda ut begrepp som ibland kan vara förvirrande.

Motsvarar en specifik position i färgcirkeln, t.ex. röd, orange eller blå, utan tillsats av vitt eller svart. Kulören bestäms av en specifik våglängd i det synliga spektrumet av ljus, alternativt en blandning av ljus i olika våglängder som stimulerar näthinnans tappar på samma sätt.

Varma färger

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Varma färger, som sträcker sig från röda och rosa nyanser till gula och orange toner, framkallar ofta känslor av värme, energi och passion. En förklaring som ligger nära till hands är att dessa färger påminner oss om naturliga värmekällor, såsom solen, eld eller glödande kol.

I konst och design används varma färger för att dra åskådarens uppmärksamhet, skapa en känsla av närhet och stimulera visuell upplevelse. De tenderar att "komma framåt" i en komposition, vilket gör dem till utmärkta val för accentfärger eller för att skapa en fokuspunkt. Varma färger är också effektiva för att framkalla en känsla av glädje och optimism, vilket gör dem till populära val i miljöer som syftar till att vara inbjudande och energigivande, såsom vardagsrum, kök och restauranger. Den psykologiska effekten av varma färger kan vara kraftfull. Användningen av varma färger kan skapa en omedelbar känslomässig koppling och livfullhet i ett utrymme eller ett konstverk.

Foto: Tom Lönnevik

Kalla färger

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Kalla färger, som inkluderar nyanser av blått, grönt och lila, framkallar hos många upplevelser av avkoppling, svalka och fräschhet. Förklaringen till att vi uppfattar dessa färger som kalla ligger troligen i deras koppling till kalla/svala element i naturen, såsom is, vatten och svalkande skogsmiljöer.

I design och konst används kalla färger för att skapa en känsla av rymd och öppenhet, samt för att framkalla en atmosfär av ro och harmoni. De tenderar att dra sig tillbaka i en komposition, vilket gör dem idealiska för bakgrunder eller för att balansera mer framträdande varma färger. Svala färger är också effektiva i att minska stress och skapa en avslappnande miljö, vilket gör dem populära i sovrum och badrum. Genom att använda svala färger kan designers och konstnärer skapa verk som kommunicerar lugn, rening och en känsla av öppet utrymme.

Svart och vitt är viktiga komponenter inom färglära, eftersom de påverkar och definierar andra färger. Variationer av en kulör genom inblandning av svart och/eller vitt kallas för nyanser. Följaktligen kallas en specifik variant av en kulör för en nyans.

Svart

Även om svart ofta behandlas som en färg i praktiken, är det tekniskt sett inte en färg, utan det vi uppfattar när nästan inga tappar i ögat stimuleras av ljus.

Vitt

Vitt uppstår när de tre typerna av tappar i ögat stimuleras ungefär jämnt. Att avgöra exakt vad som är vitt är däremot inte så enkelt som man skulle kunna tro. Uppfattningen av vad som är neutralt vitt kan faktiskt variera över tid och mellan olika kulturer. Det är också så att solljusets sammansättning varierar, inte bara med väder, årstid och tid på dygnet, utan också med avståndet till ekvatorn. Exempelvis har ljuset i Nairobi en högre färgtemperatur än i Stockholm, vilket gör att vitt uppfattas olika på de båda platserna.

Vitpunkt är en referens inom färghantering och bildbehandling, där man helt enkelt bestämmer sig för vad som ska räknas som rent vitt i ett specifikt system. Fastställandet av vitpunkten har betydelse för alla färger inom systemet.

Inblandning i andra färger

Svart och vitt kan kombineras med färger individuellt och tillsammans:

• Inblandning av svart: Minskar ljusintensiteten, vilket resulterar i en mörkare färg.
• Inblandning av vitt: Resulterar i en jämnare stimulering av tapparna, vilket gör den dominerande nyansen mindre framträdande. Till exempel, när rött går mot rosa, är det på grund av att S- och M-käglorna stimuleras mer medan stimulansen av L-käglorna minskar. Förenklat uttryckt får det röda konkurrens av blått och grönt.
• Inblandning av svart och vitt (grått): Kombinerar effekterna av svart och vitt. Det betyder att färgen dels blir ljussvagare, dels att den får konkurrens av andra färger. Färgens intensitet minskar alltså på två sätt.
  

Visualisering av färgblandningar med svart och vitt

Om vi för tillfället bortser från spegeleffekter och andra fenomen som bygger på att ögat uppfattar konturer, kan vi skapa vilken nyans som helst med hjälp av valfri kulör, svart och vitt. Att visualisera det här på ett sätt som blir rättvisande och samtidigt pedagogiskt, är en utmaning som har engagerat många under åren. I samarbete med vår medlem Jörgen Westin har vi tagit fram en 3D-modell som vi hoppas ska vara intuitiv utan att förenkla verkligheten för mycket. Den kan beskrivas som en färgcirkel som har utökats till en cylinder och kompletterats med en skala från svart till vitt.

Illustrationer: Jörgen Westin genom PocketExhibition

Inblandning av svart

Genom att blanda in svart i en ren kulör får vi en skuggton (eng. shade). Denna teknik sänker färgens värde, vilket gör den mörkare och kan bidra till att skapa djup och visuell tyngd i ett konstverk eller design. Skuggtoner är särskilt användbara i kontrasterande element för att framhäva detaljer och ge en känsla av realism. Genom att variera mängden svart som blandas in kan konstnärer och designers finjustera exakt hur mörk skuggtonen ska bli, vilket tillåter en noggrann kontroll över bildens eller objektets atmosfär och stämning.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Inblandning av vitt

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Pastellfärger (eng. tints) är mjuka, ljusa och dämpade. De skapas genom att blanda rena färger med vitt. Detta resulterar i en subtil palett som framkallar en känsla av lätthet och stillsamhet. På grund av denna lugnande effekt är pastellfärger populära i utrymmen som strävar efter en avslappnande och välkomnande känsla, såsom barnrum, vardagsrum och vårdinrättningar. Inom design och konst används pastellfärger för att skapa estetiskt tilltalande och harmoniska kompositioner, vilket gör dem perfekta för projekt med en diskret och sofistikerad stil. Deras förmåga att mjuka upp utrymmen och tillföra en känsla av ljus och luftighet gör pastellfärger till ett mångsidigt verktyg för att förmedla en rad positiva känslor och stämningar.

Inblandning av svart och vitt (grått)

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Gråsa, greige,

gröd, grul eller varför inte grila?

När vi blandar in grått i en ren kulörer får vi en gråton eller mellanton (engelska: tone). Genom att reglera inblandningen av både svart och vitt har vi nästan obegränsade möjligheter att få fram det uttryck vi söker i färger och kompositioner.

Begreppet färg rymmer också visuella effekter som bygger på sammansatta upplevelser av färg. Här får kopparfärg tjäna som exempel. Det som når ögat när vi betraktar en yta av blankpolerad koppar är ljuset från omgivande objekt i sorterad form, med en förändring av ljusets färg mot det rödorange hållet, då koppar absorberar grönt och framförallt blått ljus. Vi talar om ”kopparfärg” trots att det vi ser egentligen är olika färger beroende på vad som reflekteras.

Illustrationer: Jörgen Westin genom PocketExhibition

Spegling

Med spegling menar vi att ljusstrålar som träffar en yta reflekteras i samma vinkel som de träffar ytan, vilket håller dem fortsatt parallella i förhållande till varandra, men i omvänd ordning, d.v.s. spegelvänt. Spegling uppstår på ytor som är släta ända ner på mikroskopisk nivå, såsom kännetecknar de flesta metaller. Vi kallar det också för blankhet.

Matthet är motsatsen till blankhet. Här leder ojämnheter på mikroskopisk nivå till att inkommande ljusstrålar reflekteras tillbaka i olika vinklar. Ytor med hög grad av matthet reflekterar ljus på ett jämnt sätt och minimerar synligheten av reflektioner, vilket ger ett lugnare och mer enhetligt visuellt intryck.

I färghandeln och andra branscher används måttet glanstal för att indikera hur blank en yta målad med en specifik färgprodukt blir. Det kan t.ex. anges i procent eller enligt en sifferskala.

Textur

Textur beskriver ytkvaliteten hos ett objekt eller material. Den påverkar det visuella intrycket genom att interagera med ljus på olika sätt, vilket i sin tur förändrar hur färger uppfattas. Grova eller ruggiga texturer tenderar att absorbera mer ljus, vilket resulterar i en mörkare och mer matt yta, medan släta och blanka ytor reflekterar ljus direkt och skapar starka, klara reflektioner som kan förändra färgernas intensitet och mättnad. Textur bidrar även till visuellt djup och komplexitet genom att skapa skuggor och högdagrar, vilket berikar den visuella upplevelsen. Genom att förstå hur textur påverkar ljuset och färgerna kan designers och konstnärer skapa mer dynamiska och engagerande visuella effekter.

Transparens

Transparens handlar om hur genomskinligt ett material är och hur det tillåter ljus att passera genom sig självt, vilket kan påverka de färger som observeras. När ljuset passerar genom transparenta material, som glas eller vatten, kan det bland annat brytas, filtreras eller spridas på olika sätt. Detta kan leda till en rad visuella effekter:

1. Färgändringar och blandningar: När ljus passerar genom ett transparent material kan de färger som visas på andra sidan förändras beroende på materialets egenskaper. Till exempel kan ett färgat glas förändra ljusets färgsammansättning som passerar genom det.
2. Ljusstyrka och kontrast: Transparens påverkar också ljusstyrkan och kontrasten av de färger som ses. Ett material med hög transparens (som klart glas) kommer att påverka dessa egenskaper mindre än ett material med lägre transparens (som frostat glas).
3. Skuggor och högdjup: Transparanta material kan skapa komplexa skuggor och högdjupseffekter beroende på hur ljuset filtreras genom dem.

Förståelse för transparens är särskilt relevant inom många områden som använder färg, inklusive konst, design, arkitektur och fotografi. Genom att på olika sätt utnyttja transparens kan kreatörer av olika slag skapa intressanta visuella effekter.

Flourscens och neonfärger

Neonfärger utmärker sig med sin omisskännliga ljusstyrka och mättnad, vilket gör dem till en favorit för att dra till sig uppmärksamhet och skapa en atmosfär av energi och nöje. Neonfärger har förmågan att efterlikna effekten av neonskyltar och framstå markant mot både ljusa och mörka bakgrunder. Användningen av neonfärger inom reklam, mode, och design är inte bara för att fängsla blicken; de kan också, när de används med måttfullhet, introducera en spännande dynamik till ett verk, framhäva viktiga detaljer och vägleda åskådaren genom designen.

• Neongrön: Extremt ljus och energisk, ofta använd för säkerhetskläder och sportutrustning.
• Neonrosa: Strålande och lekfull, populär i mode och som accentfärg i design.
• Neonlila: Drömlik och surrealistisk färg, idealisk för att skapa en futuristisk och mystisk atmosfär.
• Neongul: Stark och mycket synlig, används ofta för säkerhetsvästar och skyltar.
• Neonorange: Livfull och uppmärksamhetsväckande, vanlig inom säkerhetsutrustning och reklam.
• Neonröd: Något mer dämpad än andra neonfärger men en klassisk färg som för tankarna till neonbelysningens barndom på 1920-talet.
• Neonblå: Klar och kylig, används för att skapa en modern och teknologisk känsla. Samtidigt var färgen tillsammans med röd dominerande i neonbelysningens barndom.
  
  

Hur uppkommer egentligen neonfärgernas lyskraft? Fenomenet fluorescens är kärnan i neonfärgernas glöd. En yta med fluorescerande material absorberar ultraviolett ljus som inte är synligt för det mänskliga ögat och omvandlar det till synligt ljus. Det här gör att ytans luminans blir högre än vad vi förväntar oss i de ljusförhållanden som råder utan att någon energi tillförs. I kombination med valet av ljusa nyanser utan inblandning av svart, förstärks effekten ytterligare.

Det är lätt att förvirras av de många olika termer som används inom färglära, speciellt eftersom de inte alltid används konsekvent. I många fall skiljer sig den vardagliga användningen markant från den mer fackmässiga. Skillnader förekommer även mellan olika estetiska discipliner. Till exempel, termen 'kulör' har inte samma betydelse i färghandeln som den har inom konstnärliga sammanhang.

• Färg Det övergripande begreppet som inkluderar alla egenskaper som vi upplever när ljus tas upp av vårt synsinne och bearbetas till en upplevelse av hjärnan.
• Kulör Används för att specificera en ren färg utan tillsats av vitt eller svart. Det är den första distinktionen vi gör när vi identifierar färger. I vissa sammanhang, som i färghandeln, kan kulör också inkludera upplevelsen av färg inklusive dess ljushet och mättnad, vilket gör det till ett mer omfattande begrepp än bara den grundläggande nyansen.
• Färgton (eng: Hue) Nära relaterad till kulör och refererar specifikt till färgens dominanta spektrala egenskaper, det vill säga den specifika våglängden av ljus som vi uppfattar som en viss färg. Det är den mest grundläggande aspekten av en färg och påverkas inte av hur ljus eller mörk eller mättad färgen är.
• Mättnad/intensitet Hänvisar till renheten hos en färg, vilket indikerar graden av blandning med vitt, svart eller grått. Ju högre mättnad, desto mer intensiv är färgen, medan lägre mättnad resulterar i en mer dämpad ton. Denna effekt kan uppnås genom att blanda färgen med dess komplementfärg, vilket tekniskt sett liknar att blanda med grått. Därför är sekundärfärger, som skapas genom att blanda två primärfärger, något mindre mättade (närmare grått) än de ursprungliga primärfärgerna. På samma sätt tenderar tertiärfärger, som skapas genom att blanda primära och sekundära färger, att vara ännu lite mindre mättade.
• Renhet Beskriver en kulörs frihet från blandning med andra kulörer eller grått. En hög renhet innebär att kulören är mycket mättad, medan tillsats av grått eller blandning med andra kulörer minskar renheten och ger en mer dämpad upplevelse av färgen.
• Värde Beskriver hur ljus eller mörk en färg är. Det är en av de grundläggande egenskaperna hos färger, vid sidan av kulör och mättnad. Det hjälper till att definiera en färgs ljushetsgrad oberoende av dess kulör. Snarlika begrepp på svenska är ljushet och värde. På engelska: brightness, luminance, lightness och value.
• Nyans Refererar vanligtvis till en lätt variation eller en skiftning inom en specifik färg.
• Färgvalör är en specifik kvalitet av en kulör som tar hänsyn till både dess ljushet och mättnad. Det är en detaljerad beskrivning av en färg, som definierar exakt hur ljus, mörk, mättad eller dämpad den är.
• Färgtemperatur är ett mått på hur varm eller kall en färg uppfattas vara, där varmare färger associeras med rött och kallare färger med blått.

Till toppen >

Efter att ha fördjupat oss i individuella färgers egenskaper kommer vi nu till det spännande område som handlar om användning av färger tillsammans. Viktigt att komma ihåg att vi bara skrapar på ytan här och går igenom några grundläggande principer för färgmatchning. Medan dessa principer kan fungera väl som tumregler för vad de flesta uppfattar som harmoniskt och estetisk tilltalande finns det fortfarande gott om utrymme för överraskande visuella effekter som inte följer de gängse reglerna.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Komplementfärger/komplementärfärger är färger som ligger mittemot varandra på färgcirkeln och när de kombineras neutraliserar de varandra, vilket skapar en stark visuell kontrast. Denna dynamik är grundläggande inom färgteorin och spelar en viktig roll i både konst och design. När komplementfärger används tillsammans kan de förstärka varandras intensitet och göra att färgerna verkar mer mättade och levande. Denna effekt är särskilt användbar för att skapa fokus och uppmärksamhet i en visuell komposition.

Ett exempel på komplementfärger är rött och grönt. När dessa färger placeras bredvid varandra, intensifieras deras visuella upplevelse, vilket gör att de verkar ljusare och mer uppmärksamhetskrävande än när de står ensamma. Denna princip tillämpas ofta i reklam, konstverk, och inredningsdesign för att skapa dynamiska och tilltalande visuella effekter.

Komplementfärgerna har också praktiska tillämpningar utöver den estetiska aspekten. I grafisk design används de för att skapa lättlästa och engagerande layouter. Inom fotografi kan förståelse för komplementfärger hjälpa till att skapa balans och harmoni i bilden. Även inom mode och inredning används komplementfärger för att skapa färgscheman som är visuellt tilltalande och välbalanserade.

Att arbeta med komplementfärger kräver en balanserad tillämpning; för mycket användning kan leda till visuell spänning och obehag, medan ett välavvägt användande kan förhöja estetiken och skapa en känsla av dynamik och harmoni.

Triadiska och tetradiska färgscheman är två avancerade metoder för att välja och kombinera färger i design och konst som syftar till att skapa harmoni och dynamik.

Ett triadiskt färgschema använder tre färger som är jämnt fördelade runt färgcirkeln, vilket skapar en högkontrast medan det fortfarande uppnår balans. Dessa färger ligger 120 grader från varandra och kan ge livfullhet och energi till en design utan att överväldiga betraktaren. Exempelvis kombinerar ett triadiskt schema rött, gult och blått – de primära färgerna – för att skapa en livlig och balanserad estetik. Denna typ av schema är idealisk för att skapa en stark visuell kontrast samtidigt som harmoni bibehålls.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Ett tetradiskt färgschema, å andra sidan, använder fyra färger tillsammans och kallas också för dubbel komplementär färgpalett. Detta skapar ett rikt och mångsidigt färgschema som erbjuder många möjligheter till variation och kontrast. Ett tetradiskt schema kan ses som att bilda ett rektangel eller ett kvadrat på färgcirkeln, vilket ger en bredare palett att arbeta med jämfört med triadiska scheman. Detta schema är utmanande att balansera men kan, när det görs korrekt, skapa mycket dynamiska och visuellt intressanta kompositioner.

Både triadiska och tetradiska färgscheman kräver en noggrann övervägning av färgbalans och intensitet för att undvika att designen blir för överväldigande. Genom att justera mättnad och ljusstyrka av de valda färgerna kan designers och konstnärer skapa estetiskt tilltalande och harmoniska kompositioner som drar nytta av dessa komplexa färgrelationer.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Analoga färgserier syftar på den gradvisa övergång som uppstår när vi använder färger som ligger nära varandra i nyans, ton och mättnad. På det här sättet kan vi binda ihop färger och skapa ett mjukt men ändå livfullt uttryck. Att låta de ingående färgerna få olika tyngd och låta en av färgerna bli dominerande tillför ytterligare variation till upplevelsen.

Jörgen Westin genom PocketExhibition

Kulörkontext beskriver fenomenet där en färgs uppfattning påverkas av de omgivande färgerna och bakgrunden mot vilken den visas. Detta innebär att samma färg kan se annorlunda ut beroende på dess kontext, vilket illustrerar hur vår perception av färg är relativ och inte absolut. Denna effekt kan förklaras genom färgteorins principer och är särskilt relevant inom design, konst, och visuell kommunikation där färgval och färgsättning spelar en avgörande roll.

Ett klassiskt exempel på kulörkontext är när en medelgrå färg placeras på en mörk bakgrund jämfört med en ljus bakgrund. På den mörka bakgrunden kan den gråa färgen uppfattas som ljusare än vad den gör på den ljusa bakgrunden. Detta beror på kontrasteffekten, där kontrasten mellan den gråa färgen och dess bakgrund påverkar vår perception av gråskalans ljusstyrka.

Ytterligare en aspekt av kulörkontext är hur färgmättnad och färgtemperatur uppfattas. En färg som är omgiven av högmättade färger kan verka blekare än när den är omgiven av mindre mättade färger. På samma sätt kan en färg som är omgiven av färger med en "varm" färgtemperatur (t.ex. röd eller gul) upplevas som "kallare" och vice versa.

För designers och konstnärer understryker vikten av kulörkontext behovet av att noggrant överväga färgval i relation till andra färger i en design eller komposition. Det handlar inte bara om att välja "rätt" färg i isolering, utan också om att förstå hur den kommer att interagera med och påverkas av andra färger i dess närhet. Genom att ta hänsyn till kulörkontext kan man skapa mer harmoniska och visuellt tilltalande verk som kommunicerar effektivt med betraktaren.

Accentfärgen spelar en central roll inom design. Dess roll är att tillföra djup och dynamik till en visuell komposition. Genom att sparsamt använda en kontrasterande färg kan man också framhäva och dra uppmärksamhet till nyckelelement i en design. Denna strategi möjliggör en stark visuell kommunikation utan att överväldiga betraktaren med för många färger eller komplexitet. Accentfärgen väljs för sin förmåga att skapa ett visuellt intressant och balanserat utseende.

Till toppen >

Färgpsykologi är ett forskningsfält om hur färger påverkar människors beteende, känslor och beslutsprocesser. Trots att det är ett populärt ämne både inom marknadsföring och design, samt i populärkultur, är forskningsläget komplext och ibland motsägelsefullt. Här är några nyckelpunkter om vad vetenskapen faktiskt säger om färgpsykologi:

• Universella vs individuella reaktioner: Det finns viss evidens som tyder på att vissa färgreaktioner kan vara universella. Till exempel kan röd färg uppfattas som varnande eller stimulerande på grund av dess association med blod och fara på ett evolutionärt plan. Dock är många färgreaktioner högst individuella, påverkade av kulturella, personliga och kontextuella faktorer.
• Kulturella skillnader: Färgers betydelse och associationer varierar stort mellan olika kulturer. Vad som anses lyckobringande, rent eller sorgligt i en kultur kan ha helt andra innebörder i en annan. Därför kan forskning som visar en specifik färgs effekt i en kultur inte alltid generaliseras till andra kulturer.
• Emotionella vs funktionella reaktioner: Forskning visar att färger kan framkalla emotionella reaktioner, men dessa är ofta subtila och påverkas starkt av personliga erfarenheter eller den specifika situationen. Dessutom kan färger påverka hur funktionell en produkt eller tjänst uppfattas, exempelvis kan vissa färger förbättra läsbarheten eller användbarheten av en produkt.
• Färgpreferenser: Individuella färgpreferenser kan påverka hur en person reagerar på olika färger, och dessa preferenser kan förändras över tid. Forskning har visat att även om det finns vissa allmänna trender (till exempel att blå ofta är en favoritfärg), är personliga och situationella faktorer avgörande.
• Effekter på prestation och beteende: Vissa studier har undersökt hur färger påverkar människors prestation och beteende. Till exempel kan vissa färger förbättra koncentrationen eller kreativiteten, medan andra kan ha en lugnande effekt. Dock är dessa effekter inte konsekventa över alla individer och situationer.

Färgpsykologi är ett fält med många nyanser och få absoluta sanningar. Även om vissa generella trender kan observeras, är den individuella och kulturella variationen stor. Detta gör det svårt att dra definitiva slutsatser om färgers universella psykologiska effekter. Forskare betonar vikten av att fortsätta utforska hur och varför olika människor reagerar på färger, med en förståelse för att kontext, kultur och personlig erfarenhet spelar en stor roll i denna dynamik.

Osäkerheterna till trots finns starka traditioner för hur färger används inom marknadskommunikation. Traditionerna bygger på föreställningarna om hur olika färger inverkar på våra reaktioner och köpbeslut, och i viss mån också vetenskapligt observerade associationer och reaktioner. Det är viktigt att ha i åtanke att traditioner i sig påverkar vad vi förknippar med olika färger och därmed hur vi reagerar.

Exempel på vanliga färger och vilken inverkan de anses ha på människor:

• Röd förknippas med energi, passion och handling. Den är uppmärksamhetsväckande och kan stimulera till snabba beslut, vilket gör den till en populär färg i reklam för erbjudanden eller för att skapa känslan av brådska.
• Blå å andra sidan, är en färg som utstrålar lugn, stabilitet och tillit. Den används ofta av företag som vill framstå som pålitliga och trygga, särskilt inom finans- och hälsovårdssektorn.
• Grön är starkt kopplad till naturen och hälsa, vilket gör den idealisk för produkter eller tjänster relaterade till miljön, ekologisk hållbarhet eller välbefinnande. Den förmedlar en känsla av tillväxt och harmoni.
• Gul är ljus och upplyftande, ofta associerad med optimism och lycka. Den kan användas för att dra uppmärksamhet och väcka en känsla av glädje eller ungdomlighet.
• Orange kombinerar röd och guls energi och optimism, vilket resulterar i en färg som är vänlig, entusiastisk och tilltalande för impulsköp.
• Lila har historiskt associerats med lyx, kunglighet och visdom. Det används ofta för att positionera produkter som premium eller för att signalera kreativitet och djup.
• Svart är en kraftfull och sofistikerad färg (jaja vi vet...), ofta använd för lyxprodukter eller för att skapa en känsla av elegans och exklusivitet.
• Vit (förlåt!) symboliserar renhet, enkelhet och början, och används ofta i design för att skapa en känsla av frihet och öppenhet eller för att framhäva andra färger.

Genom att strategiskt välja färger som överensstämmer med deras produkt, tjänst eller varumärkesbudskap kan företag effektivt kommunicera med sin målgrupp på en undermedveten nivå. Detta utnyttjande av färgers psykologiska påverkan gör det möjligt för marknadsförare att förstärka varumärkesidentiteten, öka igenkänningen och påverka konsumenternas känslor och handlingar på ett positivt sätt.

Till toppen >

Color Hunt En öppen samling av färgpaletter, skapad för att erbjuda inspiration och vägledning för konstnärer, designers och andra som söker färginspiration. Sidan erbjuder användarskapade paletter som väljs ut av curatorer.

Pantone: Color Of The Year Pantone är kända för att välja "Årets Färg" som ofta influerar mode, inredning och designvärlden globalt. Sidan ger insikt i årets trendiga färg och dess användning i olika sammanhang.

AkzoNobel Color Futures AkzoNobel presenterar årligen en färgtrendrapport som ger insikter om kommande färgtrender och hur de reflekterar samhällets stämningar och attityder.

Sherwin-Williams Colormix® Forecast En årlig prognos som presenterar en palett med färgtrender för kommande år, skapad för att inspirera och vägleda designers och heminredare.

Benjamin Moore Presenterar årligen sin färgtrendrapport med en palett av harmoniska färger, utvalda för att reflektera nuvarande trender inom design och inredning.

Farrow & Ball erbjuder noggrant utvalda färgpaletter som kombinerar tradition med modernitet, perfekt för de som söker sofistikerad färginspiration.

Nordsjö väljer årligen "Årets Färg" och presenterar trender samt inspiration för hur dessa färger kan användas i hemmiljöer, riktat mot en svensk publik.

Beckers presenterar årliga färgtrender och ger tips och inspiration för hur man kan använda dessa trender i heminredning och designprojekt.

Till toppen >

A

• accentfärg - En färg som används för att framhäva eller betona andra element i en design eller ett konstverk.
• additiv färgblandning - En process där färger blandas genom att addera ljus av olika färger, vilket är grunden för färgåtergivning i digitala skärmar och belysningsteknik.
• adobe RGB - Ett färgrymdssystem skapat av Adobe Systems som används inom digital fotografering och grafisk design, med ett bredare färgomfång än sRGB.

B

• bikromat - Organism som har två typer av färgkänsliga celler, käglor, i sina ögon, vilket möjliggör färgseende men med en begränsad förmåga att skilja mellan vissa färgnyanser jämfört med trikromater, som har tre typer av käglor. Hästar tillhör den här gruppen.

C

• CMS - Står för Color Management System (färghanteringssystem) och är en metod eller programvara som används för att säkerställa korrekt och enhetlig färgåtergivning över olika enheter, som skärmar, skrivare och digitala bildbehandlingsverktyg. CMS hanterar och justerar färgprofiler för varje enhet för att uppnå konsekventa och exakta färgresultat.
• CMY(K)-modellen - En färgmodell som används i tryckprocesser där färgerna cyan, magenta, gul och svart (K för "key") blandas för att skapa ett brett spektrum av färger.
• cyan - En av de primära färgerna i CMYK-färgsystemet, och en av de sekundära färgerna i RGB-färgsystemet; en ljusblå ton.

D

E

• elektromagnetisk strålning - Vågor av elektromagnetisk energi som inkluderar ett brett spektrum från radiovågor till gammastrålar, inklusive synligt ljus.

F

• färg - Upplevelsen av ljus som påverkas av dess våglängdssammansättning som tolkas av ögat och hjärnan.
• färgblindhet - Oförmågan att skilja mellan vissa färger, oftast röd och grön, men ibland blå och gul, på grund av avvikelser i syncellerna.
• färgcirkeln - En visualisering av färgernas relationer till varandra, ofta använd för att förstå färgblandningar och färgkontraster.
• färgförnimmelse - Processen där ögat och hjärnan uppfattar och tolkar färger från den elektromagnetiska strålningen som ögat mottar.
• färgkonstans - Förmågan hos det visuella systemet att upprätthålla en konstant uppfattning om färgerna på objekt under varierande ljusförhållanden, vilket gör att ett objekt verkar ha samma färg oavsett förändringar i ljuskällans färgtemperatur eller intensitet.
• färgrymd - En specifik organisation av färger; ett system för att klassificera och återge färger i digitalt och tryckt format, där varje möjlig färg motsvarar specifika koordinater.
• färgtemperatur - Ett mått på färgtonen av ljus som en ljuskälla avger, mätt i Kelvin (K), som indikerar om ljuset är varmt (gult) eller kallt (blått).
• färgton (eng: Hue) - Den egenskap hos en färg som bestämmer dess spektrala position och därmed dess distinkta färgkaraktär, såsom röd, grön eller blå. Färgtonen beskriver vilken ren färg som uppfattas utan inblandning av vithet eller svärta.
• färgvalör - En specifik nyans eller grad av mörkhet eller ljushet inom en viss färg.
• fluorescens - Ett fenomen där ett ämne absorberar ljus eller annan elektromagnetisk strålning, oftast ultraviolett ljus, och sedan emitterar ljus vid en längre, synlig våglängd. Detta gör att ämnet framstår som ovanligt ljusstarkt eller glödande eftersom det inte bara reflekterar utan även omvandlar osynligt ljus till synligt ljus.

G

• grundfärg - Ett annat ord för primärfärg, d.v.s. en färg som inte kan skapas genom att blanda andra färger, och som används för att skapa ett spektrum av andra färger, i ett färgsystem.

H

• HSL (Hue, Saturation, Lightness) - En färgmodell som används för att representera och manipulera färger på ett sätt som efterliknar mänskligt färgseende. Modellen beskriver färger med tre egenskaper: hue (färgton), som anger den grundläggande färgen; saturation (mättnad), som beskriver intensiteten eller renheten av färgen; och lightness (ljushet), som styr hur ljus eller mörk färgen är.
• HSV (Hue, Saturation, Value) - En färgmodell som liknar HSL men med "value" istället för "lightness", vilket representerar färgens ljusstyrka snarare än dess ljushet.

I

• infraröd strålning (IR) - Elektromagnetisk strålning med våglängder längre än synligt ljus men kortare än mikrovågor, oftast uppfattad som värme snarare än ljus.

J

• jordfärger - Färger som har naturliga jordartade toner, vanligtvis bruna, röda, gula och grå nyanser som är vanliga i naturliga landskap.

K

• kalla färger - Färger som ofta förknippas med kyla, såsom blått, grönt och lila, vilka vanligtvis upplevs som lugnande och avkopplande.
• komplementfärg - Färg som ligger direkt mittemot en annan färg på färgcirkeln, vilket skapar en stark kontrast och visuellt dynamiska effekter när de används tillsammans.
• kulör - Ett annat ord för "färg" eller "nyans" som ofta används i sammanhang som rör färgval och design.

L

• L-käglor (long-wave) - En typ av synceller i ögat som är känsliga för ljus med längre våglängder, främst i det röda området.
• lila - En färg som ofta ses som en blandning mellan blått och rött och finns i en rad olika nyanser från ljuslavendel till mörkt purpur.
• luminans - Mått på ljusintensiteten som utstrålas eller reflekteras från en yta, mätt i candela per kvadratmeter (cd/m²). Luminans beskriver hur mycket ljus en betraktare uppfattar från en viss vinkel och avstånd, och är därmed en kritisk faktor för att förstå hur ljusa eller mörka olika delar av en bild eller scen framstår. Det är en viktig egenskap inom fält som belysningsteknik, fotografi, film, och grafisk design, då det direkt påverkar hur färger och detaljer uppfattas visuellt.

M

• M-käglor (medium-wave) - Synceller som är känsliga för ljus med medellånga våglängder, vanligtvis uppfattas det gröna spektrumet.
• magenta - En ljus röd-lila färg, som är en av de primära färgerna i CMYK-färgmodellen, används vid fyrfärgstryck.
• mättnad - Ett mått på intensiteten av en färg; högre mättnad innebär en mer intensiv eller renare färg, medan lägre mättnad innebär en mer blek eller gråtonad färg.
• mättnad/intensitet - Ofta ett annat ord för mättnad, som beskriver hur levande eller dämpad en färg är.
• metallfärger - Färger som efterliknar utseendet på metall, inklusive silver, guld, brons och koppar, ofta med en glänsande eller skimrande finish.
• metameri - Fenomenet när två färger ser identiska ut under en ljuskälla men olika under en annan på grund av skillnader i deras spektrala egenskaper.
• monokrom färgserie - En färgskala som består av en och samma kulör, fast i olika nyanser (med olika inblandning av svart och vitt).

N

• nanometer - En måttenhet för våglängd i det elektromagnetiska spektrumet, vanligen använd för att beskriva ljusvåglängder. En nanometer är en miljarddels meter.
• NCS (Natural Color System) - Ett vetenskapligt baserat färgsystem som utvecklats i Sverige, som syftar till att definiera alla tänkbara färger utifrån hur människan ser dem.
• neonfärg - Extremt ljus och mättad färger som ofta används i skyltar och reklam.
• nyans - Ett begrepp inom färgteori som refererar till de rena färgerna i färgcirkeln utan tillsats av vitt eller svart; kan också innebära en lätt variation i en specifik färg.

O

• offsettryck - En tryckteknik där bläcket överförs från en platta till ett gummitäcke och sedan till tryckmaterialet, vanligen används för högvolymstryck som tidningar och böcker.
• optisk färgblandning -  En teknik där små, distinkta punkter av olika färger placeras nära varandra, och betraktaren upplever en blandad färg när punkterna ses på avstånd. Skärmen du har framför dig fungerar på det här sättet.

P

• Pantone-systemet är ett standardiserat färgmatchningssystem för exakt färgåtergivning inom design och tryckning, bestående av en samling färgnyanser med unika kodnummer för enhetlig kommunikation och reproduktion av färger över olika material och produktionsskeden. (finns ej i den löpande texten)
• pastellfärger - Mycket ljusa och mjuka färger som innehåller mycket vitt.
• pigment - Substanser som används för att ge färg till material som färg, bläck, plast och andra material.
• pointillism - En målningsteknik där små distinkta punkter av ren färg appliceras i mönster för att bilda en bild. Denna teknik använder optisk färgblandning för att skapa önskad färg och djup i betraktarens öga.
• primärfärg - En grundläggande färger i ett färgsystem, som inte kan skapas genom att blanda andra färger.
• purpur - En färg som kan beskrivas som en djup röd-lila. Det är en färg som traditionellt förknippas med kunglighet och lyx.

Q

R

• RAL - Ett tyskt färgmatchningssystem som används främst i Europa för att standardisera färger i olika industrier och tillämpningar, liknande NCS eller Pantone-systemet.
• rastering - En process för att simulera toner i digitala bilder och tryckt media genom att använda punkter av olika storlek och täthet, vilket ger intrycket av en kontinuerlig ton. (finns ej i den löpande texten)
• renhet - Ett mått på en färgs ljushet eller dess frihet från vit eller grå. Renhet används ofta synonymt med mättnad.
• RGB-modellen - En additiv färgmodell där röd, grön och blå ljus blandas i olika intensiteter för att skapa ett brett spektrum av färger. Denna modell är grundläggande för färgåtergivning i digitala enheter som skärmar och TV-apparater.
• RYB-systemet - En traditionell modell för blandning av färger som används inom konst, där de primära färgerna är röd, gul och blå. Denna modell används ofta i utbildningssammanhang och av konstnärer för att förstå grundläggande färgblandning.

S

• S-käglor (short-wave) - De synceller i ögat som är känsliga för kortvågsljus, vanligtvis det blå spektrumet.
• Sekundärfärger - Färger som skapas genom att blanda två primärfärger. I additiv färgblandning är de cyan, magenta och gul; i subtraktiv färgblandning är de orange, grönt och lila.
• sRGB - En standard RGB (röd, grön, blå) färgrymd som används av de flesta digitala kameror och bildvisningsenheter för att skapa och visa digitala bilder på internet och för andra digitala medier.
• subtraktiv färgblandning - En process där färger bildas genom att successivt subtrahera ljus. Vanligt i färgtryck och målning, där bläcket eller pigmentet absorberar vissa våglängder av ljus och reflekterar andra, vilket resulterar i en blandning av färger.
• synceller - Celler i ögats retina som är ansvariga för uppfattningen av ljus och färg. De delas vanligtvis in i stavar (som uppfattar ljusintensitet) och käglor (som uppfattar färg).

T

• tertiärfärger - Färger som erhålls genom att blanda en primärfärg med en närliggande sekundärfärg. Exempel inkluderar röd-orange, gul-grön, etc.
• tetrakromat - Organism som har fyra typer av käglor i sina ögon, vilket möjliggör uppfattning av ett bredare spektrum av färger. Många fåglar är tetrakromater, men det anses också finnas vissa kvinnor som tillhör den här gruppen.
• triadiska och tetradiska färgscheman - Färgscheman som använder tre (triadiska) eller fyra (tetradiska) färger som är jämnt fördelade runt färgcirkeln, vilket ger en hög kontrast och en levande färgkomposition.
• trikromati - Den normala tillståndet av mänskligt färgseende, som innefattar tre typer av käglor som var och en är känsliga för rött, grönt eller blått ljus, vilket möjliggör uppfattningen av ett brett spektrum av färger.
• turkos - En blågrön färg som kan variera från ljus till mörk; ofta associerad med det klara, tropiska havsvattnet.

U

• ultraviolett strålning (UV-ljus) - En form av elektromagnetisk strålning med våglängder kortare än det synliga ljuset men längre än röntgenstrålar. UV-ljus är osynligt för det mänskliga ögat.

V

• varma färger - Färger som ofta förknippas med värme, som röd, orange och gul. Dessa färger anses vara energigivande och uppmuntrande.
• värde - Inom färgteori refererar detta till ljusheten eller mörkheten av en färg, ofta förändrad genom tillsats av vitt eller svart.
• vitpunkt - Referensen till en ren vit färg under specifika ljusförhållanden, används för att kalibrera färgåtergivning i olika enheter och system som skärmar och tryckpressar.
• violett - En färg nära den spektrala slutet av synligt ljus, som människor uppfattar som en blandning mellan blått och rött.
• våglängder - Avståndet mellan topparna i en serie av vågor (till exempel ljus eller ljud), vilket bestämmer deras färg (i fallet med ljus) eller tonhöjd (i fallet med ljud).

W

X

Y

Z

• Zinkvitt: Ett pigment som historiskt använts inom måleri, bestående av zinkoxid.

Å

• Återspegling: Detta beskriver hur ljus reflekteras från en yta och påverkar färguppfattningen. (finns ej i den löpande texten)

Ä

• Äkthetsfärg: Inom konst och design, färger som är specifikt utvalda för att representera eller återskapa naturliga nyanser troget. (finns ej i den löpande texten)

Ö

• Övertoning: En gradvis övergång mellan olika färger, ofta använd i grafisk design och digital konst. (finns ej i den löpande texten)
  

Till toppen >

Sarah Renae Clark bjuder på en tydlig genomgång med enkla visualiseringar av de grundläggande koncepten.

Färglära på enkelt vis | Nordsjö En kort genomgång med fokus på måleri inomhus och utomhus.

99designs: The fundamentals of understanding color theory En pedagogiskt genomarbetad genomgång av Kris Decker som bygger på BYR-modellen.

Colors Explained En omfattande guide som förklarar färger ur många olika aspekter.

Canva Ett omfattande innehåll om färg med massor av kulörer och deras hexkoder, interaktiv färgväljare och pedagogiskt uppbyggd guide i färglära. Canva utgår från RGB-modellen.

NCS Colour Om NCS-systemet som lanserades av svensken Lars Sivik 1965.

NCSfarger.se Med bl.a. en översikt över NCS-systemet 2.052 färger.

@art.pete.repeat Peter Donahue utbildar och delar på Instagram med sig av intressanta fördjupningar i färgernas värld.

Till toppen >